Jag föreläser om hur jag som nybliven fyrbarnsfar, egen företagare och med nyköpt radhus vaknar upp en dag i en benlös säng i det nyinflyttade radhuset och vet inte vad som har hänt.
Jag berättar om hur, troligtvis, såväl mina gener som min uppväxt leder fram till en livslång depressivitet, om hur stigmatiseringen av psykisk ohälsa ständigt får mig att känna mig fel, överkänslig och otillräcklig.
Föredraget handlar också om vårdens tafatta och misslyckade försök att hjälpa, och hur jag med hjälp av privat terapi hittar metoder och strategier för att hantera mig själv, min depressivitet och verkligheten på ett mer hållbart och konstruktivt sätt.

Jag är inte min depressivitet, men den kommer kanske alltid vara en del av mig. Det jag tränar på och till stor del har lärt mig är att acceptera, att det är så det är. När jag lyckades lära mig nya strategier för att hantera mig själv, mitt tillstånd och min diagnos så blev de tillgångar. I dag är min känslighet oftast något jag är tacksam över, och framför allt, en förutsättning för att lyckas i mitt arbete.