Suvi Andersson har hunnit fylla 50, en ålder hon aldrig trodde sig skulle uppnå. Döden var ju bara ett missat andetag bort. Att de flesta andra önskade få leva så länge som möjligt hade aldrig föresvävat henne. För Suvi innebar livet smärta.

Suvis diagnoser inkluderar dystymi/depression, generaliserad ångest, social fobi och posttraumatiskt stressyndrom. Hon har även fysiska diagnoser som också påverkar psyket.

Suvi kan berätta om svårigheterna att få rätt diagnos och hur det påverkar en att inte riktigt bli trodd av vården. Hon har den sällsynta diagnosen Ehlers Danlos syndrom som hon gärna upplyser om. En diagnos som ofta uppträder ihop med tex autism och könsdysfori.

Under en lång period på omkring tio år isolerade sig Suvi i sin lägenhet. Hon släppte inte in någon och gick bara ut för att storhandla en gång i veckan. En enormt stark känsla av sårbarhet och att hon inte ”fick” vistas utanför hemmet tvingade henne till ensamhet – en känsla hon alltid avskytt och försökt undvika. Hur kunde det bli såhär? Och hur vände det? För nu har Suvi inga problem att prata med någon eller att bjuda på sig själv.

Suvi kan berätta den hjälp hon fått. Medicinerna, de olika terapiformerna och inte minst kontakten med boendestöd, hemtjänst och personligt ombud. Hon har också fått prova en del redskap via vårdcentralernas arbetsterapeuter.

Enligt Suvi är de bästa medicinerna (galg-)humor, självdistans, nära vänner samt husdjur.

  • Bästa terapiformerna är att skriva av sig och att handarbeta.
  • Bästa sättet att bli rofylld är att gosa med sin katt.
  • Bästa sättet att tagga ner är att prata med en god vän.