All psykisk sjukdom går inte att bota. Viss ohälsa måste man lära sig leva med länge, kanske hela livet.
Man pratar om att vissa föds med en särskild mottaglighet. Suvi är en av dem. Redan i moderlivet påverkades hon av kortisolet som kom via navelsträngen. Hon föddes stressad och det blev hennes normalläge även fortsättningsvis. Utifrån verkar hon lugn, kanske lite sävlig rentav, för hon är kroniskt trött och har kroniska smärtor. Men inom henne rasar en rastlöshet som i hennes ungdom lockade henne till udda upplevelser och mycket dramatik.
Länge levde Suvi i en såpopera. Ni vet, en sådan där långkörare där de mest osannolika saker kan hända. Hon kunde inte låta bli de där kickarna.
En dag fick hon nog och drog i nödbromsen. Hon insåg att alla hennes relationer var destruktiva för henne. Suvi hade tappat all sin skyddande hud mot omgivningen så all slags kontakt blev överväldigande och ohanterbar.
Suvi slöt sig i en bubbla hemma och skar av kontakten med omvärlden. Där stannade hon i många år. Ensam, hon som varit så rädd för ensamheten och tystnaden.
Hjälp av terapi
Det Suvi gjorde i bubblan var att bearbeta sådant hon varit med om och hon tänkte på sådant hennes terapeuter sagt. Hon bestämde sig för att jobba bort sådant hon inte tyckte om hos sig själv, som tex bitterhet. Suvi vägrade bli bitter! Hon hade flera rädslor som hon tog itu med, ex. rädslan för auktoriteter men när det handlade om hennes vattenfobi tog hon KBT till hjälp.
Suvi har gått i flera olika former av terapi genom åren och har fått prova sig fram till vilken medicin som hjälper bäst. Hon har också haft besök av boendestödjare och hemtjänst vilket gjort att hon kan ha ett fungerande hemliv.
Suvi har alltid haft katt men när hon skaffade sin första hund fick hon lov att konfrontera sin sociala fobi genom att gå ut flera gånger om dagen. Och hon träffade folk igen, för första gången på många år. Suvi fick nya vänner som lever lika stillsamma liv som hon själv.
Nu har hon en mycket bättre balans i sitt liv och Suvi pratar gärna om hur det var då, när det var som värst. Hon berättar också gärna om vad som funkat för henne och hur hon måste göra för att hennes liv ska fungera, alla sjukdomar till trots.
