Alla kan inte ha storlek 38…….

Så inleder Inger sin föreläsning om att vara vuxen och få reda på att hon har NPF diagnosen Asperger. Hon var 53 år då hon efter många års utmattningsdepression, ångest och en livskris äntligen fick en utredning som visade att hennes känslighet berodde på att hon hade Aspergers syndrom.

 

Inger är ambitiös och inte är rädd att ge sig i kast med det som känns viktigt i livet. Jobb och andra engagemang har alltid varit i fokus, liksom att finnas till hands för sin son och omgivning. I den tidsanda Inger är uppväxt i så gällde ordning och reda och att man följde omgivningens förväntningar. Det blev en viktig del av Ingers liv, att göra det som andra förväntade av henne.

 

Inger berättar om skoltiden hur hon mobbades, inte var delaktig i aktiviteter men trots allt genomförde skolan. Hon utbildade sig till kock och kallskänka, men med ett högt tempo inom restaurangbranschen provade hon flera andra jobb men till slut drabbades Inger av utmattningsdepression, ångest och kraschade totalt.

Inger berättar öppet om sina 5 år inom både öppen och sluten vård, att inte bli trodd, hur hon medicinerades tungt men till slut valde att sluta med medicineringen som tog hennes liv ifrån henne.

Hon berättar om en tid av överklaganden och kamp gentemot vården och Försäkringskassan.

Ångesten att stå utan inkomst, oro för sin son och oro för sin man som blivit allvarligt sjuk gjorde inte hennes tillstånd bättre.

Inger berättar om hur tiden efter makens bortgång blev en mardröm, och hur hennes sjukdomstillstånd förvärrades, hon tappade rösten och var helt orkeslös.

 

Efter lång rehabilitering och ett år hos Logoped kunde Inger prata igen. Ett omtumlande år då hon fick hjälp istället för att hjälpa andra. Psykologen ville att hon skulle testas för NPF diagnos, det tyckte inte psykiatrin som ansåg att de kände Inger och eftersom hon inte ville ta emot medicinsk behandling så var detta inte aktuellt. De trodde inte på diagnos….. Inger kontaktade socialstyrelsen och en ny kamp började!

 

Efter utredningen visade det att hon hade diagnosen Asperger.

Mycket fick sin förklaring men det var omtumlande då Inger jobbat på RSMH där hon träffat och stöttat många med diagnosen. Nu var hon själv en av ”dem” hon som alltid fått höra att hon varit ett så stort stöd, haft enorm förståelse och bra bemötande och det var ju inte så konstigt med facit av sin egen diagnos.

 

Inger lämnade Gotland då hon träffade en ny livskamrat efter ett antal år. Hon började vara aktiv i NSPH och är sedan tidigare ambassadör i Hjärnkoll och numera också seniorambassadör med stor insikt om hur livet har sett ut men nu med funderingar och viss oro över hur en framtid som pensionär kommer bli. Utöver sin livsberättelse har hon även möjlighet att utbilda om Åldrande o psykisk hälsa.

Tyvärr står hon åter ensam utan partner då hennes livskamrat hastigt avled våren -22. Att återigen drabbas av det som kallas livet med stor sorg och förändringar kom denna gång att behöva tacklas på ett annat sätt, men krisen blev inte så djupt den här gången då hon nu hittat redskap som hon kunde använda.

 

Inger berättar i sin föreläsning hur hon kunde analysera sitt liv och se att från tidig ålder fanns symptom som man i dag vet mycket mera om, när Inger var liten hade man ingen aning om dessa diagnoser. Hon berättar om sina strategier som först var omedvetna och sedan mer medvetna för att klara av vardagen. Hon bjuder på sitt liv genom olika händelser ur olika delar i livet, barn, skola, arbetsliv, sjukvård mm

För Inger är det är viktigt att hon som kan berätta om hur det är och varit, kan lära människor att med anpassningar, kunskap, bra bemötande och förståelse kan man både i privatliv, arbete och föreningsliv fungera ypperligt med NPF diagnoser. MEN, man måste ha framförhållning, struktur och se till varje individ varje gång.

Att ha en NPF diagnos är något man har från vaggan till graven och därför vill Inger föreläsa om allt detta och sprida budskapet att Alla kan inte ha storlek 38…

Vi är alla olika, vissa behöver mer stöd i olika faser i livet, samt att omgivningen har mer kunskap om detta.